Radio i teve

Ännu en molnig dag här i Bohemian Bagarmossen.

Fullt upp på morgnarna nu för de som vill titta på radio. TV6 har börjat sända Rix MorronZoo vilket kompletterar Femmans utsändningar av radiostationen The Voice morgonprogram Vakna. Tevestationerna ser det som en billig möjlighet till lite tittare innan dagsåporna drar igång, Rix MorronZoo återfinns t ex mellan TV-shop och Cheers (Skål) i tablån. För radions del är det ett sätt att ytterligare lyfta fram morgonprogrammet, speciellt för The Voice som bara går att höra i Stockholm via FM-bandet, och att ytterligare profilera de personer som återfinns i radioshowernas programledarkonstellationer.

Finns det då något värde i dessa program bortom de uppenbara marknadsföringsvinsterna, bortom det faktum att en redan existerande morgonshow blir billigt innehåll på någon av mediekoncernernas (MTG resp. SBS) tevestation: är det något att se? Egentligen inte. Här bjuds på lite inblickar i produktionen förstås, och några extra stunts som bara kan ses i rutan - kul för de inbitna fansen (åtminstone i någon vecka). Men programmen är också, och på ett djupare plan, spännande att titta på just för att de är så dålig teve. Här får vi förmånen att lära oss något om vad teve - och radio - är för något, genom att studera en slags avart av television. Här tittas det i fel kamera, här får vi döda tomma bilder, här tar man fel mikrofon, blockerar kameralinsen med blommor. Och här står tre personer (vilket är det givna antalet personer i en morgonradioshow - mer om detta i ett framtida inlägg) och pratar med jättestora hörlurar på huvudet. Det ser inte klokt ut. Tänk dig Lasse Kronér i trivselteve om fredagkvällarna med stora jävla hörlurar, eller varför inte Bengt Magnusson i TV4-nyheterna, eller Rickard Sjöberg i Postkodmiljonären.

Framförallt blir dock skillnaden mellan att göra ljudburen radio och bildburen television tydlig. Här är vi åter i 1950-talets programledarstil (då den nya televisionen befolkades av erfarna radiojournalister som Lennart Hyland): i radio berättar man hela tiden vad man gör. I teve är det överflödigt. Och det blir så uppenbart redundant och stillastående television. En slags excesser i handling. Här står jag och berättar att jag står här.