Let's talk about love

Bakis i Bagis.

Igår var det upp till kamp och ALLA var där. Hardt och Negri pratade om imperiet och multituden i Södra Teaterns bladguldsstinna salong. (Skönt det är för de rika att få samlas på en representabel plats, för att prata om de fattiga en stund). Här hade det omaka paret stannat till på väg ner till European Social Forum i Malmö för en radikal salong i timmarna två. Böckernas temata utlades duktigt och moderatorerna Stefan Jonsson och Fredrika Spindler ställde alla de frågor de två författarna fått tidigare: så alla kunde vara lugna i veloursätena. Lite bonusspår fick dock vi var som där. Negris utläggningar om kommunistpartiets status och inre göromål i 1950-talets Italien var minnesvärda, liksom Stefan Jonssons dröm om ett Dagens Nyheter utan chefer och vinstkrav, där skribenterna har makten, vilken han prövade mot Michael Hardt - "could that be the Multitude?". Hardt log i mjugg.

Det drog dock igång på allvar först en kvart före slutet, då Stefan och Fredrika betat av de obligatoriska frågorna. Stefan Jonsson utgick så från sista meningen i Multitude, som är mycket vacker i sin messianism: "In time, an event will thrust us like an arrow into that living future. This will be the real political act of love". I Antonio Negris ögon syntes en ny gnista. "Je veux parler de l'amour", sa Negri. Och så gjorde han det. Och det var utmärkt. Och jag tänkte på bell hooks som skriver så vackert om kärlekens plats i varje rörelse för social rättvisa. De stråk av hopp och rättvisa som kan skönjas, skriver hon, "berättar för oss att paradiset är vårt hem och kärleken vårt sanna öde". Vi pratade om sentimentalitet sedan, över öl såklart. Jag håller mig dock till Negri som avslutade kvällen med att slå fast att: "att en professor i filosofi inte får prata om kärlek utgör det yttersta exemplet på vårt samhälles fasansfulla normalisering". Eller, med lånt visdom från en av vår tids stora sentimentalister, - Céline Dion: "let's talk about love".