Tidsmaskinen

Sitter hemma och lyssnar på morgonradio från 1994. Stationen är Z 102, en av föregångarna till populära Rix FM (Z-radio ägdes av MTG som i och med att de gick samman med P6, vilka kontrollerades av SRU, bildade Radio Rix. Radio Rix blev Rix FM först 1998).

På nyheterna två minuter över sex rapporteras om problemet med att allt mer transporter går med lastbil istället för med mer miljövänliga alternativ. Känns det igen? Tjugo över sju intervjuar Gert Fylking (jodå, samma man som i morgonradio numera) en blyg biolog om mördarsnigelns härjningar. Ankaret avslutar med det profetiska "Ooo, vad otäckt med mördarsniglar". Medan Fylking sedan gör en rasande lång och långsam intervju om elevinflytande i den svenska skolan (det var lite mer allvarstyngt på den tiden) hör man hur det stackars ankaret nästan somnar i bakgrunden. Sedan öppnar de fönstret i studion: "Ooo, vad härligt, nu ska vi släppa in våren". Shiny Happy People. "Z 102, en perfekt låt på en perfekt dag". Göran Långsved på telefon, han arbetar med Stockholms OS-ansökan. Ankaret: "Det är mycket roligare med sommar-OS än med vinter-OS tycker jag". Göran: "Det är såhär att det här bestämmer man inte... förrän... eh, september 1997". Hisnande.

Gert: "Jag måste plantera om alla blommor. Det ska man ju göra i mars". Ankaret: "Alldeles straxt ska du få nyheter. Och sedan The Pretenders med Middle of the road". Just det.

Ursäkta röran

För tillfället läser jag andra delen i Stieg Larssons Millenium-trilogi. Den är en bakelse. Grädde som sakta stelnat i konditorns av fettfingrar nedsolkade glasdisk. Efteråt buksvullad och bibehållen hunger. Med tung och okänslig näve har jag dock krossat marsipantäcket som omsluter semesterläsningen (den s k handlingen) för att riva sönder marsankrämsfyllningen och uppenbara den VERKLIGA storyn.

Romanens ständiga framåtrusande, ack, endast avbruten av overkligt dålig dialog, finner läsaren snart en rytm. Stieg Larssons andning. Avbrott. Tid för eftertanke. Mat. Att handla den, att äta den. Detta sker, i princip uteslutande (låt oss här förbise kommissarierna Modigs och Bubblans Burger King-besök), på Seven Eleven. Den överdimensionerade texten kommer på så sätt att redogöra för hela det sortiment av pasta, pizza-slices och korv som den nattöppna kedjan saluför. Den späda hjältinnan köper all sin föda här. Äpplen, baconpajer, Billy's pizza. Mera äpplen. Ciggaretter. Det är ingen hejd på den nattliga shoppingivern. I en avgörande scen mot slutet av boken finner journalisten, Mikael Blomkvist, rester av denna föda hemma hos den späda hjältinnan, vilket föranleder en meditation över hennes espressobryggare utifrån vilken texten hämtar ny energi och springer vidare mot det oundvikliga slutet. Så, mellan de gräddiga partierna i romansvulsten finner vi - transfetter. Så modernt. Så 2008. Jag kunde inte gjort det bättre själv. Utmattad av upphetsning kryper jag mellan lakan. Sommarens mest uppskakande läsupplevelse: blott en fadd eftersmak. Tegelstenen vilar på sängbordet.

Dancing in spite of myself

Ur hängmattan. Läser Lawrence Grossbergs texter från 80-talet. Om man klarar av att bortse från den odrägliga cultural studies-svadan är det fin läsning. Grossberg för in affekt som ett kritiskt begrepp i en kulturforskning hög på lingvistik. Så var han också den första cultural studies-snubben som på allvar försökte förstå musik (vilket inte är det samma som att göra musiksociologi). Själv skjuter jag mitt skrivande framför mig och kommer att med ett hånleende överträda dödslinjen utan att kunna presentera något sammanhängande manuskript för omvärlden. Får helt enkelt copy/paste från Wikipedia. Akademiker 2.0.

Barnen lever rövare här i villaidyllidyllidyll och påminner ständigt om dödslinjers obetydlighet. Om kvällarna vattnar vi ogräset. Sedan slåss vi mot myggen och svettas tills vi somnar utmattade av Stieg Larssons usla prosa. Sämäster. Don't try this at home.

Stuck in 2006

Solskyddsfaktor 50. Och hur folk behandlar sina barn på stränder: Gå inte där! Gör inte det! Kom hit! Gå dit! Akta dig för vattnet! Släpp fisken! Nu blir det sand här... förbannat! Bada nu då! Nu ska vi bada! Är det kul på stranden? Nej, vi ska inte fika nu! Nu slutar ni kasta sand på varann! Den som kastar sand får ingen glass! Kastar ni sand en gång till åker i hem! Ät upp din våffla! NEJ!

Kom, kära Mariestadsbor (ja, det är här jag firar min "semester") och låt oss bejaka förvirringen istället. Anarki, tänker jag på. När jag sitter här och har plats 196 i Försäkringskassans telefonkö.

För övrigt är det just om oreda jag skriver nu - eller undviker att skriva - i mitt s.k vetenskapliga projekt. Hur behåller man oredan, hur undviker att man att döda sitt undersökningsobjekt? De kallar det för en "Metoduppsats för 10 poäng". Jag misstänker att det är de första tecknen på mental ohälsa.

Det har vidare påpekats för mig att jag tycks ha fastnat i 2006. Jag är därmed i otakt med världen, svårt omodern som någon sa, men alltjämnt avantgarde här i Skaraborg.

Some brief conclusions from a qualitative study of news content in the Swedish tabloids Expressen and Aftonbladet

Lätt att identifiera den huvudsakliga tropen i dagens flöde. Karadzic har inte rakat sig sedan 1995. Harryson har inte rakat sig sedan han slutade med Så ska det låta. Tom Grizzard (69) som vann gårdagens Hemingway-look-a-like i konkurrens med 141 andra skäggmän, har troligtvis aldrig rakat sig. Om allt detta kan man läsa i dagens Expressen. Samtidigt som konkurrenten Aftonbladet rapporterar att två män i 20-årsåldern igår greps på bar gärning i färd med att stjäla rakhyvlar i en butik i Karlstad. Polisen hittade dessutom "tusentals hyvlar" i tjuvarnas "medhavda väska".

Break your social system

Äntligen som blogg. Traskar omkring i sommarstockholm med beigeful konferensväska. IAMCRs Världskongress för medie- och kommunikationsforskare har samlat 1000 delegater kring temat Media and Global Divides. Konferenser likt denna lider svårt av elefantiasis: allting drunknar, brusar, svårt att höra något överhuvudtaget, även om mycket är spännande och intressant. Själv höll jag ett bejublat framträdande igår, det såg faktiskt ut som om en kinesisk herre på andra raden i hörsalen somnade under mina 15 minuter i rampljuset.  

Konferensens höjdpunkt såhär långt: Yassen Zassourski, legendarisk sovjetisk medieforskare. Hans telefon ringer medan han själv håller föredrag - två gånger. Han svarar båda gångerna. "Excuse me". 

Idag laddar jag ner massiva mängder ska till Kristina Riegerts 'Off-Campus-Party' ikväll. Lyssnar på Pacific. Tänker på ingenting.