Ur hängmattan. Läser Lawrence Grossbergs texter från 80-talet. Om man klarar av att bortse från den odrägliga cultural studies-svadan är det fin läsning. Grossberg för in affekt som ett kritiskt begrepp i en kulturforskning hög på lingvistik. Så var han också den första cultural studies-snubben som på allvar försökte förstå musik (vilket inte är det samma som att göra musiksociologi). Själv skjuter jag mitt skrivande framför mig och kommer att med ett hånleende överträda dödslinjen utan att kunna presentera något sammanhängande manuskript för omvärlden. Får helt enkelt copy/paste från Wikipedia. Akademiker 2.0.
Barnen lever rövare här i villaidyllidyllidyll och påminner ständigt om dödslinjers obetydlighet. Om kvällarna vattnar vi ogräset. Sedan slåss vi mot myggen och svettas tills vi somnar utmattade av Stieg Larssons usla prosa. Sämäster. Don't try this at home.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar